Våra kuster och allemansrätten ger oss nästintill obegränsade möjligheter att upptäcka fantastiska naturhamnar med båt. Att lägga till vid en egen klipphäll är den ultimata naturupplevelsen och skänker en frihetskänsla för de flesta. Flipper Marin förklarar hur man lägger till med båt på bästa sätt och vad man behöver tänka på.

Förberedelse innan ankring

Valet av en lugn hamn med både lä och stilla vatten är avgörande för att tilläggningen, och tänk på att matcha ankare med botten. När du har hittat ett fint område behöver du söka dig fram till en lämplig plats att lägga till på. Kör sakta in mot land och se efter att det är nog djupt. Leta efter något du kan förtöja förtamparna i. När du lägger till i naturhamn är det bra att förtöja fören mot land och lägga i ankare från aktern. Börja med att kontrollera att du har två tampar fästa i båtens för och att ankarlinan är fäst i båtens akter. Se efter att alla linor kan löpa fritt, att de inte är trassliga eller har knutar. Om ni är flera ombord, kom överens om vem som ska göra vad under tilläggningen.

Enkelt om du tar det lugnt

Att lägga till i naturhamn behöver inte vara svårt. Se till att ha gott om tid och koll på vinden så kan du stiga i land mot en klippa och förtöja med bergskilar mot hällen, runt en sten eller runt ett träd. För dig som är van att lägga till i naturhamnar går det säkert som en dans, men för dig som är nybörjare ska du alltid förtöja för storm, tänk på att vädret kan ändras snabbt. Använd linor av god kvalitet, gör knopar som håller om vinden tilltar.

Fäll ankaret i tid!

När du förtöjer i en naturhamn är det viktigt att inspektera botten, så att ankaret kan fästa ordentlig och att det är tillräckligt djupt på hela platsen. Släpp ankaret cirka tre båtlängder från land. Håll linan försiktigt sträckt under tiden du långsamt kör in mot land, detta för att undvika att linan fastnar i propellern.

Ordlista:

• Tågvirke: Ett samlingsnamn för olika typer av längre sammanhängande knippen, till exempel rep och linor
• Pollare: Anordning för fastsättning av förtöjningslina, finns i fören och aktern på båten.
• Schackel: En U-formad bygel där ändarna förbinds med en genomgående skruv.
• Knap: Anordning för fastsättning av mindre linor, t.ex. fall och skotlinor.
• Halkip: Beslag som ska leda förtöjningslinan och hålla den på plats på relingen.
• Klys: Beslag vilket ankarlinan leds igenom.
• Bygelbult: U-format beslag bestående av gängor med muttrar, där lina eller kätting kan fästas.
• Öglebult: Bult med gängor och ett öga, där linor eller kätting kan fästas.
• Ringbult: Bult med ögla och ring, där linor och kätting kan fästas.
• Kaus: Nötningsskydd i öglor på tågvirke, av stål eller plast.
• Bojten: Genomgående stång genom boj med ögla i varje ände.
• Dragg: Ett slags ankare med armar som går att fälla ihop.
• Lekare: Anordning som gör att två föremål kan vrida sig oberoende av varandra.
• Plätt: Mindre ankare, tallrikformad med en stång för fäste av ankarlina
• Splitsa: Ett sätt att foga ihop linor i varandra eller sig själv, genom att kardelerna träs under varandra.
• Spring: Förspring och akterspring, extra förtöjningslinor som går snett över till bryggan från för och akter.
• Svaj: Att ligga på svaj innebär att man enbart är förtöjd med boj eller ankare.